Håkky e ingen sport

Det verkar som om det löser sig så långsamt med en ersättare till Daniel Mendes. Naturligtvis trist att det tog så lång tid att killen inte hinner bli spelklar till Väsbymatchen, men om spelaren ifråga är värd det så var det väl ok att vänta.

Kom dock, när jag satt och bannade styrelsen som mest hemma på kammaren, att tänka på en annan transfer. I vintras. När en viss Daniel Mendes skulle signas. Och hur det drog ut på tiden. Och vilken succe det blev till slut (även om det ju tog ett par matcher innan han hittade målet).

Kanske ett gott omen?

Mikael Nilsson "korttidsutlånas" till IFK Eskilstuna. Fyra matchers bortvaro skall förhoppningsvis återge självfortroende och matchtempo. Något som verkar vettigt, inte minst det faktum att han är tillbaka relativt snart tilltalar mig, då truppen annars börjar se mer än lovligt tunn ut. (OK, jag erkänner att mittfältet fortfarande är välbefolkat, men men...)

Det tuffaste var dock kommentaren som "Turbo" avgav i dagens VF, på frågan om inte Ölme kunde ha varit ett alternativ:

"Att gå till Ölme är som att skjuta sig själv. Går man dit kan man aldrig återvända till Degerfors. Det var jävligt roligt att spela mot Ölme, men det är nog jävligt tråkigt att spela där."

Jag ska inte älta Stefan Larssons öden och äventyr mer än jag redan gjort, men det gläder mig att höra att det finns spelare för vilka ordet "Klubbkänsla" verkligen betyder allt.

Efter 1-1 mot Umeå borta vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. OK med en pinne mot detta relativt starka hemmalag - dock är Degerfors samtidigt ett av seriens bästa bortalag. Missad straff igen är naturligtvis inte OK, där hade de våra kunnat knyta ihop säcken.

För mig var det självklart att Mendes skulle spela från start. Han är fortfarande våran spelare och det är slutligen tränarens ansvar att ställa bästa möjliga lag. Att han gjorde målet visar på två saker:

1) En proffessionell inställning och
2) Att han är i en hysterisk form för dagen. Vore ju fint om han sköt ut Henke Larsson och Co. ur cupen innan flytten till Degerfors Östra...

Då det verkar som om Åtvidaberg vinner mot Mjällby (varför klarade vi inte av att slå dem hemma?) är avståndet till det tråkigare av de två kvalstrecken nu sju poäng. En relativt enkel inledning av det som alla utom Ida kallar höstsäsongen borde kunann bädda för att det här känns tryggt rätt snart.

---

Två minuter senare kvitterar Mjällby, och avståndet är bara sex poäng ned. Alltså två matcher som går åt fel håll. Jag forsätter att koncentrera mig på det nedre kvalstrecket ett par omgångar till. Minst...

Den som klickar på rubriken ovan får ta del av den finaste kärlekshatförklaring till ickesporten håkky som jag någonsin läst.

Mina ögon tåras. Det finns fler själsfränder än bara Rosa Bloggen!

Shpetim till Degerfors!!! Inte...

Hela grodan på transfermarkt.de är mitt fel. Jag uppdaterade lite Degerforsare (och de som borde vara det) och ville klargöra Shpetims vandringar från Turkiet till Kalmar till Degerfors och tillbaka till Kalmar. Någonstans där slog det slint i systemen och månaden/säsongen (det är komplicerat bara för att det i Sverige inte spelas höst-vår som överallt annars) och hans transfer blev plötsigt tillbaka till Degerfors.

Detta är alltså tryckfelsnisses fel, och kommer förhoppningsvis att korrigeras inom kort.

Shpetim är inte klar för Rödvitt.

I alla fall inte än...

...du är bortemot 35 när fredagskvällens höjdpunkt är att få gå och lägga sig.

Klockan halvtolv.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Jag har ett antal gånger tidigare kritiserat arbetsmetoderna i Degerfors, och då inte minst styrelsens metoder.

Efter att styrelsen i början av 90-talet i princip försatte klubben i konkurs har vi nu åtminstone fått skutan på någorlunda rätt köl igen, vilket skall honoreras. Dock har jag ett par brasklappar att slänga in:

Kontraktsskrivandet verkar inte riktigt vara vad det borde. Man kan naturligtvis säga att Sulans beslut att studera var ett olycksfall i arbetet, att Stefan Larssons beslut att lämna som Bosman efter säsongen ett till och att det hade varit omöjligt att skriva ett kontrakt utan bakdörr med Daniel Mendes. Man kan hävda att det var löjlig otur som gjorde att Degerforsspelarnas skor försvann på flyget när de skulle på träningsläger i våras. Ingen kunde veta att Drugges axel var sååå skör att den hoppade ur led när han låg och sov. Man kan till och med säga att en olycka inte kommer ensam.

Man kan dock också hävda att detta antal olyckor är alldeles för stort för att det skall vara en slump. Karlgren på Kanon.se hävdar att det varit omöjligt att skriva kontrakt med en spelare av Mendes rang om man inte haft bakdörren. Detta tror jag inte på - om han varit så eftertraktad hade nog inte Degerfors varit aktuellt i förstaläget. Man märkte hur Degerfors inte var med i diskussionen när Ballack skulle leta ny klubb...

Att det inte var styrelsen som packade spelarnas väskor innan resan till Larnaca vet jag också, men denna dråpliga incident pekar för mig (tillsammans med de andra tillfällena då Degerfors haft "otur") på att styrelsen inte gör ett helt bra jobb. Jag vet att vi lika gärna kunnat sitta här och gnälla på att Mendes är för dyr och inte gör några mål (ska sanningen fram hade nog flera av oss tänkt detta efter de fem-sex första matcherna) men ett noga avvägt chansande hör till styrelseriet. Att proffessionellt förbereda sina spelare på vad som väntar på ett träningsläger eller att se till att kolla upp sjukdomhistorien hos nyförvärven hör definitivt till styrelsens uppdrag.

Om du klickar på rubriken ovan så kommer du till ett äldre inlägg där jag ställer frågan hur mycket/lite öppenhet en fotbollsstyrelse tvingas ge sina medlemmar.

Efter allt som hänt de senaste månaderna, inte minst Mendes övergång och lögnen(?) om att en ersättare stod klar bakom ridåerna, så frågar jag mig igen vilket inflytande och - framför allt - vilken insikt jag som betalande medlem i Degerfors IF kan och bör kräva av styrelsen.

Flera medier rapporterar att den nye mittback som testas i dagarna, Darko Vukasinovic, har kommit efter att Tony tipsats av Håkan Mild om killens kvalitéer.

Det är säkert inte osant, Mockasinovic var ju och provtränade i Blåvitt häromsinstens, utan att erbjudas kontrakt. Det som jag dock inte förstår är följande:

Håkan Mild sitter hemma i Götet och har just kollat in Vaccinovic, utan att imponeras alltför mycket. Han bestämmer sig dock för att killen är bra nog för superettan, och ringer helt spontant upp Tony Gustafsson. Not! Någonting har fått de båda att kontakta varandra och i detta samtal har Mild nämnt Vacationovics namn.

Således skulle det kunna ligga något i rykten från gästboken om att en viss Torsbygrabb kanske är på väg hemåt för att få speltid... Eller?

Det är ett stort nöje att läsa vulkanernas gästbok för tiden. Gissningarna och spekulationerna om vem som skall bli Mendes efterträdare längst fram i laget går om varandra. Det senaste ryktet gör dessutom gällande att Tony skriver på gästboken under namnet "Heja Rövitt", vilket skulle vara förklaringen till att denne skribent tycks otroligt välinformerad.

Vem som till slut kommer vet vi inte än, trots löften om att ersättaren skulle presenteras mycket snart. (Här spekulerar f.ö. Kanon.se i att det/de nya ansiktena dyker upp på onsdag eller torsdag).

Det bubblas otroligt mycket om Shpetim Hasani. Om det är rätt man eller inte låter jag vara osagt, ty det verkar väldigt osannolikt att det är han som är gubben i lådan. Jag står kvar vid mitt (inte speciellt vågade, det erkänner jag) tips om att det blir en brasse som vi aldrig hört talas om förut. Att den nya spelaren - vem det än blir - kommer att behöva gå rakt in i laget och leverera om Degerfors skall kunna fullfölja säsongen på ett lika positivt sätt som hittills står dock höjt bortom all tvivel.

Och det blir nog inte helt lätt, är jag rädd...

Var borta ett tag över helgen, och kommer hem och läser det som Simon kallade "chockbeskedet". Tyvärr är jag rädd för att den gode cafeföreståndaren inte överdriver. Efter en lång uppvärmningsperiod har Mendes verkligen hittat målet och har därmed en mycket stor andel i Degerfors tabelläge.

Å ena sidan så kan man ju säga, att "ja - vi får i alla fall ordentligt (?) betalt", men som Simon också konstaterade: det finns mycket halvrisiga spelare att köpa medan de som utgör skillnaden mellan botten och mitten/toppen på superettan inte direkt växer på träd. Styrelsen uttalar sig positivt om att ha ersättaren färdig, och går naturligtvis inte ut med några namn, men jag utgår från att vi aldrig hört det förut ändå. Det lär bli en brasse, Kenneth Janssons uttalande i VF pekar ganska tydligt åt det hållet.

Tony har ju hittills - på det stora hela - vetat vad han gjort med sina värvningar, låt oss för alla våras nerver hoppas att det fortsätter så även nu.

Att uttalanden från fotbollsspelare om att de älskar ditten eller datten för övrigt alltid bör tas med en rejäl nypa salt, visste vi nog alla redan förut, men för skojs skull så repriserar jag här en del av Karlskoga-Kurirens intervju med Daniel Mendes:

– Jag älskar Degerfors, Degerfors IF, folket i Degerfors och den underbara supporterklubben Vulkanerna, säger Daniel leende.

– Jag skulle inte ha någonting emot att stanna i Sverige och i Degerfors IF.

– Kanske inte redan i år, men nästa säsong kan det vara dags för DIF att ta ännu ett kliv i seriesystemet, menar Daniel.

Eller som Karlskogakruiren sammanfattar:
"Det märks och hörs att brassen Daniel Mendes trivs med allt i Degerfors."

När intervjun gjordes? Den 4/7, alltså tio dagar innan hans flytt tillkännagjordes.Ja, hej och hå...

Björn Runström är en fotbollsspelare som jag inte känner så väldigt väl. Läser dock idag i Expressen (länk om du klickar på rubriken ovan) att han valde att inte gå till Fulham i våras som Bosman, utan istället förlängde sitt kontrakt med Hammarby för att han "ville att de skulle få rejält med pengar".

Självklart kan man nu, som Attackbävern eller Kanon, argumentera för att Runström tagit en mycket stor risk. Vad hade hänt om han skadat sig under vårsäsongen? Dessutom får Runström själv naturligtvis mindre pengar än om han varit Bosman och fått en signing fee.

Själv lyfter jag på hatten för Runström och hans ideal. Och jag tror att Runström får ett än varmare mottagande på Söderstadion den dag han eventuellt kommer tillbaka än vad Stefan Larsson kommer att få den dag han återigen beträder Stora Vallas gräs.

...och Kanon.se:

Angående det öppna brevet till Stefan Larsson:

visst har ni rätt. Visst var jag en av de som för hundra år sedan skrek att Mats Sundin skulle ta sin chans (detta var på den tid som jag till och med intresserade mig för hockey) och lämna Djurgården och dra till Kanada (det på andra sidan Atlanten, inte det i Degerfors) för att spela hockey och tjäna pengar. Fast jag vill ju fortfarande att "mina" spelare är vita oskulder som inte spelar för pengar, utan för att det är så skönt att få springa in på Stora Valla och ta emot publiken jubel. At the end of the day så är det självklart att S.L. skall göra det han har gjort - den miljon som kanske Degerfors skulle ha kunnat få har nu landat (i alla fall till viss del) i hans ficka och de pengarna behöver han säkert lika bra som du eller jag. Hjärnan säger alltså ja, men hjärtat säger nejnejnej. Precis som Attackbäverns hjärta blöder när han hör att ditt lag tvingats rea bort en mittback till Glasgow Rangers för en spottstyver för att han varit smart nog att skriva ett bra kontrakt.

Till syvende og sidst borde vi inte vara sura på spelarna, utan på styrelsen som har ansvaret för kontraktsfrågorna och då borde se till att undvika de största felen. Detta tema har jag dock behandlat förr, och kommer helt säkert att tvingas återkomma till det igen.

På Vulkanernas hemsida publicerades häromdagen ett öppet brev till Stefan Larsson. De flesta har kanske läst det redan, men jag vill ändå länka till det. För att det känns viktigt. För att jag tycker att det är rätt av vår styrelse att göra det. För att det påminner mig - och förhoppningsvis Stefan L - om varifrån vi kommer.

Stefan: Om du mot förmodan skulle hamna här och vill veta hur det är att vara Degrforssupporter, läs gärna detta också. Degerfors är en liten ort, och vi behöver din hjälp på alla möjliga plan för att ha en chans att vara med däruppe. Och det alldeles oavsett om däruppe "bara" är superettan eller kanske till och med, en vacker dag, i Allsvenskan. Vi som följer laget har säkerligen alldeles för mycket hjärta ibland, men det är alltid skönt att se spelare som visar det (alltså hjärta) även efter att domaren har blåst för full tid.

Därför instämmer jag med min styrelses apell, och hoppas att vår mittback kanske ändrar sitt beslut.

Fast jag är inte speciellt hoppfull, det erkänner jag.

Efter första halvan av Superettan ligger Degerfors på en överraskande femte plats. Man skall dock inte glömma att serien är jämnare än Möckelns yta en absolut vindstilla dag.

"Vi" har å ena sidan bara fem poäng upp till kvalplats (om någon behöver nypa sig i armen så är det helt ok) men å den andra bara sex pinnar ned till den oskönare kvalplatsen. Det känns dock som om tåget såväl uppåt som nedåt redan har gått. Örebro och Trelleborg lär inte rasa ihop på hösten, lika lite som Qviding och Umeå verkar ha någon som helst möjlighet att vända sina negativa trender.


Det som oroar är att lag som Sundsvall, Landskrona och Åtvidaberg ligger bakom de rödvita. Detta är definitivt lag med högre ambitioner vilka kan komma att segla förbi våra hjältar i tabellen och sörja för oanade magproblem. Och lika snabbt som man kommit in i en positiv trend nu innan pausen, lika snabbt kan mörka tankar sprida sig i den -fortfarande - tämligen orutinerade truppen. Att en bra omstart är viktig är logiskt, men när vi dessutom tittar på motståndet i de inledande fem matcherna så inser man fort att det är en rad ödesmatcher som står på programmet.

Med en inledning som motsvarar avslutningen på vårsäsongen så kan serien, för Degerfors del, i princip vara avgjord efter omgång 20 (Ljungskile hemma). Om då 32-33 poäng står på kontot så talar absolut allt för att årets mål uppnås. Och mer därtill, med en rejäl portion tur. Om omstarten däremot inte blir det vi hoppas så kan vi ligga på kvalplats.

Att vi till syvende og sidst måste vara nöjda med de första femton matcherna är självklart. I efterhand tänker jag dock att det kanske kanske till och med hade gått att ha ett par poäng till. De, alltför ofta, dramatiska slutminuterna är ett tydligt bevis för detta. Dessutom tror jag att Tony av och till haft lite för stor respekt för motståndet. Jag tänker då inte minst på bortamatchen mot Gif Sundsvall där ett oavgjort resultat verkar ha varit målet. Mot ett lag som ligger bakom oss i tabellen (och som till och med förlorat mot Umeå matchen innan) kan man önska sig mer, alldeles oavsett vilka namn som står på deras tröjor.

Hur som helst - Tony har gjort ett fantastiskt jobb, spelarna naturligtvis också. Lite coolare spel de sista tio kan man önska sig av hösttomten och så lär vi väl få se vilket kvalstreck som är aktuellast framåt gråmulenhetens tid i september/oktober.

-ni-naaa-na-na-na-niiii. Dagens boktips. Dong.

För alla de som är födda på första halvan av sjuttiotalet har dagens överskrift verkligen en betydelse. För de andra: Det var ungefär som anslagstavlan. Något som SVT hittade på för att fylla de fem minuter som alltid blev över när de (vilket i och för sig inte var ofta) visade en amerikansk serie.

Fast nu vet ni ju inte vad "Anslagstavlan" var. Det var ett femminuters pekpinneprogram som handlade om hur farligt det är att köra båt när man är full.

Fast det var ju inte det det skulle handla om. Det skulle handla om ett boktips. Å andra sidan vet åttiotalisterna nu antagligen inte vad en bok är.

Skit samma...

Alla som vet vad en bok är bör omedelbart pallra sig iväg till närmsta handlare och kräva att omedelbart få köpa "Things my Girlfriend and I have Argued about" av Mil Millington. Detta är antagligen en av de skojigaste böckerna som någonsin skrivits. För att ge er en försmak så följer här ett länktips. Speciellt avslutningen om hur män handlar var så bra att jag bara ville börja gråta.

Köp och läs - "ziz iz an order", som tyskarna skulle ha sagt. (Och den som klickar på titeln kommer omedelbums till Bokus)

Måstematcher är alltid fruktansvärda. Både för spelare och ledare. Men mest av allt för oss supportrar. Det är en sak att sätta sig framför datorn och följa TFF_Degerfors, då gör det på något sätt inte så mycket om det blir däng, i alla fall inte så länge det är hedersamt.

Att möta Umeå hemma är däremot något helt annat. Att möta ett skadedrabbat Umeå är snäppet värre. Att möta ett skadedrabbat Umeå hemma och ligga under med 1-0 efter åtta minuter är ytterligare ytterligare ett snäpp värre. Man skulle kunna kalla det tortyr. Att kvittera mot detta skadedrabbade Umeå och sedan hamna i nytt underläge medans klockan obönhörligen styr mot 80 minuter är absolut fruktansvärt.

Att då ta sig samman, utföra det vulkanutbrott som vi så ofta sett åt fel håll hittills denna säsong och vinna matchen med 4-2 är riktigt riktigt stort, i mina ögon. Jag vill inte sitta här och göra en Lagerbäck och meddela att allt var superduper-knakelibrakarbra, men det visar på stor moral i vårat gäng, så mycket är säkert.

Nu har jag ju tänkt att sammanfatta vårsäsongen någon av de närmaste dagarna, men det kännso som att sådana här (måste-)segrar är sådana som utförs av lag som när säsongen går mot sitt slut brukar kunna titta uppåt i tabellen.

Eller kanske till och med seriesystemet?

Det blir alltså det sydligare HIF som får ta sig an våra röda kanoner i cupens åttondelsfinal. Innan denna är i närheten av att ha spelats (enligt SvFFs egna regler skulle den ha spelats senast igår, men eftersom de som bestämmer verkar hata Cupen så ändras reglerna allteftersom man behöver göra det) har kvartsfinalerna lottats.

Eftersom jag alltid utgår från att Degerfors vinner så betyder detta att vi kommer få besök av Elfsborg i kvarten. Enligt HIFs E-Zine kommer våran match (enligt order från SvFF) mot dem spelas den 27 juli. Sista speldatum för kvartarna är den 3 augusti. Alltså hela sju dagar efter att åttondelen spelats. Med tanke på att Degerfors ju även har ett seriespel att genomföra, med matchdatum 23/7, 31/7 och 5/8, framstår detta som en ren illusion.

Kanske är jag på dåligt humör idag (se även förra inlägget) men min uppmaning till SvFF kan bara bli en:

LÄGG NED CUPEN!!! Om redan ni ansvariga gör allt ni kan för att bevisa hur oviktig den är för er är det lika bra att även låta deltagande lag slippa låtsas som att den vore viktig. Den UEFA-cupplats som vinnaren får kan ni lika gärna lotta ut, att spela om den på detta vis är knappast mindre slumpartat. Själv tackar jag min lyckliga stjärna för att jag råkar bo i ett land där cupspel tas på allvar.

En kompis och kollega som tagit tre veckors semester för att kolla på de första veckorna av VM (med förklaringen att "den fjärde veckan kan jag ju ta kompledigt när det är match - de är ju så få") tvingas nu jobba tills 21.00 i morgon kväll - alltså när Tyskland möter Portugal. En i ledningsgruppen måste nämligen alltid vara på jobbet ifall skiten träffar fläkten, som en amerikan skulle ha sagt. Och eftersom Nick blev siste man att välja så tvingas han (den mest fotbollsintresserade av alla) nu jobba...

Detta gör han dock utan att knota. På kollegornas lätt retsamma frågor om han skulle stänga varuhuset tidigare/hade helikopter ståendes för snabb hemtransport osv osv, svarade han ett ko-lugnt "Nein". De förvånade blickarna från de nyintressarade medgångssupportrarna gav han istället ett "der dritte Platz intressert mich nicht".

Som jag skrev tidigare så är jag - detta erkännes villigt - elitistisk i mitt fotbollstittande. Och det kändes i just detta ögonblick oerhört skönt att kunna kalla denna man för min vän!

Det var visst bortemot fem miljoner (jepp) tyskar ute på landets gator och torg i går kväll för att kolla på semifinalen mot Italien igår. Idag kommer det garanterat inte att vara en enda ute på torgen i sydvästtyskland. Det spöregnar och är storm.

Termometern har rasat från ca 35 till strax över 20, tutandet har upphört och flaggorna är inplockade.

Sommaren tog verkligen slut nu...

Så gött att se portugiserna åka ur idag. De filmande fjollorna hade förtjänat det tidigare, men nu kom det äntligen.

Om, å andra sidan, Cristiano Ronaldo & Co. hade ägnat hälften så mycket energi åt att falla snyggt i straffområdet och istället lagt den på att försöka få tag på bollen så hade kasnke finallag numer två varit ett annat.

Så skönt att filmandet inte belönades, både i dag och i går!!!

hade redan ropat till frugan "Helga, starte das Auto - es gibt Elfmeterschießen!"

Då slog Grosso och Del Piero till och plötsligt blev det inget med tutandet idag. Själv tillhör jag den missunsamma, elitistiska sorten och kan inte vara speciellt ledsen över resultatet. Så kan vi fotbollsintresserade återerövra bollen från de som inte bryr sig om denna sporternas sport mer än maximalt vart fjärde år.

Jag tänker då inte minst på min flickvän... ;)

Alla har väl redan sett nyheten om att Timmy lämnar (lånas ut) Degerfors för att söka lyckan i norska division två. Tycker att - trots att backsidan då återigen decimeras - det är bra att Degerfors tar "sitt ansvar" för ungdomarna som inte kommer till spel. Även famrarlaget fyller ju denna funktion så att unga spelare inte behöver mögla bort på en bänk eller en läktare. Alla blommar ju inte lika tidigt.

Skönt dessutom att se att Bohlin förhoppningsvis är tillbaka efter sommarpausen. Då Rickard Johansson ju lämnar skutan hade Degerfors annars tvingats införskaffa förstärkning vilket definitivt blivit dyrare och - förmodligen - sämre än Polisjonas som tåligt och utan gnäll är införstådd med att tvingas stå i skuggan av Super-Seb.

men nu har även jag lagt upp mig på
Degerfors på bloggkartan.se. Så nu finns det två bloggar med hjärtat i Degerfors. Ida var ju först, som vanligt...

Lina har magsjukan och pappa är ensam hemma. Försöker trösta, kramas och vara till så mycket hjälp jag kan. Ser till att hon får vatten och att hon duschas och blir ren efter nya attacker av sjukdomen. Mamma är på jobbet och jag känner mig faktiskt som en Superdaddy.

Fram tills jag inser att hon nu somnat på golvet... Kanske jag skulle ha lagt henne i tid?

Aldrig blir det helt rätt...

Degerfors mest kända spelare (kanske också för att han spelat i flest klubbar...) fyller år idag.

Hata Håkky ställer sig i kön av gratulanter och lyfter på den imaginära hatten för bygdens stora son!

Hur gammal, frågar sig kanske vän av ordning? 38 - och comeback i superettan verkar inte aktuell...

...kan det väl inte vara att spela två halvlekar?

Matche efter match sitter jag framför Svensk Fotbolls direktrapportering och har hjärtat i halsgropen hela andra halvlek. (Dessutom missade jag matchen mot Assyriska, vilken ju kan ses som undantaget som bekräftar regeln)

Efter en första halvlek där Degerfors kanske inte spelat ut motståndaren och alltsom oftast leder med något mål så vet man vad som komma skall.

Enligt Rödvitts egen (utmärkta) statistiksida så har Degerfors hittills gjort 9-4 i första halvlek, för att fölora de andra med 4-8. Eftersom matchen idag inte verkar vara inräknad ännu så blir resultatet nu 11-5 resp 4-9. Under de sista tio minuterna i matcherna hittills har Degerfors släppt in 5 mål.

Vad beror detta på? Att det lag som ligger under ligger på och försöker få in en kvittering är ju i princip standard (jag fattar dock inte varför de inte spelar så från början, när de uppenbarligen kan det), men detta borde faktiskt nästan passa Rödvitt! Detta eftersom speliden bygger på "snabba omställningar" - ett nysvenskt uttryck för kontringar.

Idag verkar degerforsarna inte ha fått låna bollen i andra - 0 (noll) avslut tyder på detta.

Frågan är varför? Bristande kondition verkar vara det enklaste svaret. Med en för året ny andretränare som skall ta sig an den indivudella biten så bör svaret bli att en del killar (eller kanske allihop, till och med) bör ta sig en tur till närmaste grusgrop för ett par löppass under den sommarpaus som snart kommer.

Truppen i matchen borta mot Giffarna idag känns väldigt spännande. Ska bli intressant att få höra vad Mikael Thuresson håller för på högerbacken, ännu mer spännande är det dock att Dejan Doslic är med i truppen så fort Tony fick chansen att ta ut honom. Det är naturligtvis en stor chans/risk att han får spela lika mycket som Theo Walcott för England i VM, men som jag skrivit förr så är det viktigaste att skynda långsamt.

Synd naturligtvis att Jonas Bergman inte är med. Vad jag inte framför allt inte gillar är uttalandet om att det är "bättre att spara honom till matchen mot Umeå". Nu ligger faktiskt ävern Giffarna efter oss i tabellen, och alldeles oavsett var de spelade i fjol så är det en tingens ordning som jag gärna behåller. Hoppas att inte spelarna åker upp till Sundsvall med känslan att det vore OK att förlora idag, bara för att Gif spelade allsvenskan i fjol.