Håkky e ingen sport

Mamma kom till Tyskland igår. Detta betydde att jag för första gången på ett tag fick svenska tidningar i min hand igen. (Och snus, förresten, men det kanske jag inte ska tala så högt om...)

Nådde fram till sidan nio i Expressen, och tjoade till:

"Det är ju Ida." Fick naturligtvis frågan om vem nu denna Ida är? Mitt svar blev något förvirrat, skall erkännas. Insåg det märkliga i att jag aldrig träffat Ida, men ändå har en hel del aning om vad hon (du, för Ida personligen) gör, vem hon träffar, vart hon åker på semester (och när) och så vidare. Ida vet att jag skall gifta mig i sommar, vet att jag har barn (och vilken haklapp barnet ifråga har) och en del annat också, om hon läst bloggen noga.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det hela, men tänker mest att nätet är en märklig sak där vi träffas utan att träffas...

Trots detta - Jag uppskattar Ida, Simon och alla de andra personer jag lär känna via era bloggar och hoppas att vi ses någon gång i sommar på Stora Valla! Den minnesgoda blogläsaren kommer ihåg när jag har möjlighet att besöka vårt rödavita lag...