Håkky e ingen sport

Personalen på Landvetter har sjabblat bort Degerforsarnas resväskor, och därmed skorna. Detta får mig att tänka på vad jag skrivit om den individuella träningen tidigare i vinter (eller snarare brist på densamma).

Det fattas lite i professionalitet i de små små detaljerna i Degerfors. Det är naturligtvis så att stickningen får checkas in, men det viktigaste som en fotbollsspelare har (alltså skorna) går i handbagaget.

Som det blir nu är träningslägret naturligtvis bara hälften så effektivt som det skulle kunna ha varit, vilket är slöseri med pengar...

...försmäkta vi på denna öde ö.

Jag har, sedan i lördags kväll, inget snus mer. Var etthundra procent säker på att jag hade en stock till i frysen och brydde mig därför inte om att säga åt Dennis att ta med en stock ned, mamma kommer ju till påsk och tills dess skulle ju mitt lager räcka. Således en relativt stor överraskning när jag tömt frysen på allt (herrejösses ved mycket skrot man har i frysen förresten) och ändå inte hittat något snus. Där stod alltså jag, som snusat duktigt och dagligen (med undantag för två månader i Afrika 1998 då jag istället rökte hälsosamma cigaretter av märket "Sportsman") och insåg att snuset var slut...

Då det är mer än lovligt svårt att få tag på snus söder om Smygehuk, gick jag snabbt igenom mina alternativ.
1) Mamma kan skicka ett par dosor på posten.
2) Mamma kan skicka en hel stock på posten.
3) Jag röker som en borstbindare tills påsk (och mamma) kommer.
4) Jag slutar och blir nikotinfri. Bestämde mig för detta alternativ. Så nu är jag snusfri sedan i lördags kväll och än så länge går det tämligen bra. Jag erkänner att jag försökt döda min cold turkey med ett par cigaretter av och till, men det känns som att jag kommer att kunna ge mig med det också inom några få dagar. Jag skall definitivt inte röka mer efter nästa helg, det har jag bestämt mig för.

Oroa er inte, detta skall inte bli en slutasnusa-blog, vill bara meddela vad som hänt så att ni vet vad orsaken är om jag plötsigt börjar skriva saker som
"Den grova generalen passade till det röda lack-nystanet till Göteborgs rapé" eller dylikt. Det är helt normalt och kommer snart att upphöra igen.

Wish me luck!

Edsbyn vann bandyfinalen. Det har väl kanske inte vid första anblicken något att göra med en blog som säger sig vilja handla om Degerfors, kan tyckas. Jag hävdar dock motsatsen, och tycker att det är mycket skönt att de mindre orterna visar att de kan.

Självklart finns det milsvida skillnader mellan sporterna bandy och fotboll - bandyn är inte (och kommer säkert aldrig att bli) lika kommersiell som fotbollen vilket öppnar för mindre lag, men glöm inte att även i hockey spelar lag som Modo och Linköping med länge efter att Djurgården, Malmö och Solna Aik åkt ur.

Anlendingen lär finnas i god infrastruktur. Modo har ett hockeygymnasium, Edsbyn en inomhusarena, vilket ger dessa lag stora fördelar. Degerfors har ett fotbollsgymnasium, äger sin egen arena och har därmed uppfyllt åtminstone två grundläggande krav för att på sikt kunna fortsätta vara med i elitfotbollen. Det gäller bara att klubben (och detta är styrelsens jobb) ser till att förvalta dessa fördelar på ett bra sätt. Detta bör göras genom att investera i arenan, träningsmöjligheter och individuell träning. Detta torde kunna ge Degerfors möjligheten att fortsätta spela med på hög nivå. Med goda kontraktsskrivare kan Degerfors dessutom se till att truppen inte åderlåts alltför mycket varje år. Självklart utan att det äventyrar klubbens ekonomi - vilket naturligtvis är en svår balansgång.

Det är dock skönt att se att en del klubbar i andra sporter klarar det - med det stora fotbollsintresse som bevisligen finns i Degerfors så borde en liknande satsning kunna ge resultat.

Det är lite som den Skitiga Bullen skrev häromdagen. Det är krystat att skriva något om Degerfors om dagen - alldeles oavsett hur mycket/litet tid man nu råkar ha för att göra detta.

Medierna domineras sedan söndag för ett par veckor sedan av ett gäng uppumpade grabbar (och en tjej med hår på bröstet) som åker runt efter den där svarta hårdplastbiten. Slutspel skall det visst vara, vilket ju måste va skoj för grabbarna och inte minst för publiken som sedan september eller så har tvingats se helt betydelselösa matcher. Sport blir ju alltid skojigare när det betyder något. Vilket, i princip osökt, för oss in på försäsongens kval:

Träningsläger, träningsmatcher och skador. När det sistnämnda är det mest upphetsande att skriva hem om, så är det lagom spännande att vara Degerforssupporter. Det är naturligtvis skojigt att se att vi vinner mot Peking och Solna AIK, men riktigt superduperspännande blir det knappast. Att tvista om huruvida Dr Watson egentligen är Tony G eller inte är inte min stil - men att karl'n är/var fantastiskt insatt står utom alla tvivel.

På skadefronten verkar det ju som om det ena eller andra börjar rätta till sig, det vore ju dessutom trevligt om vi kunde ha tillgång till Kabous i mer än var tredje match när serien väl drar igång - i hans fall naturligtvis inte så mycket på grund av skador som pga olikfärgade kort...

Från sydtysk horisont kan ju meddelas att SC fortsätter som vanligt - vinner hemma, förlorar borta. Blir lite ointressant i längden, eftersom jag vet att egentligen enbart Kent Brockmann är intresserad, och då kan jag ju lika gärna skicka ett sms. Till info: De ligger nu fyra (de första tre går upp) efter att igår kväll ha förlorat mot Unterhaching borta. 1-0 i 86e. Så jä**a onödigt.

Och därmed var vi tillbaka vid Siomns dilemma: det finns inte så mycket att skriva om. Till och med ekonomin verkar ju vara någorlunda i ordning! (inte min, men Rödvitts)

Men, man ska inte deppa: Bara 31 gånger att sova innan vi är igång på allvar - om nu snön i den fjällhöga nord har hunnit smälta tills dess! Vågra tippa att det kkommer att klia mer i mina bloggfingrar då också!

Degerfors verkar få ordning på spelet, SC Freiburg spelar bättre och bättre (superduperviktig bortamatch mot Unterhaching imorgon kväll), förkylningarna håller på att ge sig av, våren hotar att anlända till Freiburg och jag kunde till och med gå hem två timmar tidigare från jobbet.

Så vad gjorde jag: tvättade cykeln vårfin, åt och skall nu ut och jogga. Vet inte varför, men det känns som att det bara blir mindre och mindre tid för bloggen.

Ge dock inte upp, jag kommer att uppdatera lote av och till, men knappast någonsin igen så intensivt som det i februari.

Kan ju försöka ge mig i tu med träningsmatcherna lite den närmaste tiden - även om Dennis kanske kommer att kosta lite av min oerhört värdefulla tid de närmsta veckorna... Ett halvt löfte är det iallafall!

idag heller, men en länk kan jag ju gärna bjuda på. Den som klickar här får se Alexander Iashvilis 2-1mål mot 1860 München i måndags. Så snyggt att man nästan vill börja gråta av lycka.

Se och lär, kära degerforsare!

Det har varit ett litet helvete senaste tiden med sjukt barn, sjuk fru och sjuka kolleger. Själv har jag varit frisk, men tagit över arbetsbördan från alla de ovannämnda. Nu börjar de krya på sig (utom flickvännen som börjar på nästa förkylning i detta nu), vilket kanske innebär att jag kan börja skriva något snart igen. Kanske redan i morgon eller på lördag, om jag har tur.