Håkky e ingen sport

Vad letar vi efter hos en fotbollsklubb? Varför vore det "mysigt" om Degerfors vore Sveriges Livorno (om det nu vore det)? Varför glädjer vi oss varje gång vi läser att Mats Olsson fått julkort från Skitiga Bullen?

Dessa frågor flyger omkring i mitt huvud efter den stora diskussionen i förra veckan. Och som vanligt har jag hittat ett svar som åtminstone jag själv tror på.

Vi letar efter känslan att det är våra killar som står där. Vi letar nog - ärlig talat - efter känslan att det skulle kunna vara vi själva som står där. Vi letar efter något bekant i laget. Vi förfäras (i alla fall de flesta av oss) över Roman Ibramovich och hans köpelag. Vi ogillar dessutom ManU och Bayern M, medans vi - av någon outgrundlig anledning - tycker att det är rätt OK att Degerfors/Arsenal/SC Freiburg köper in killar för att förstärka. Vi är fotbollsfans, och vi är nog tämligen enkla att förstå. Det var, för oss, mer än OK att Degerfors köpte Andreas Andersson från Hova, men det var inte lika skojigt och OK när IFK Köpeborg kom och hämtade honom till västkusten. Samtidigt tror jag att det för Hovafansen var rätt skoj när Andersson gick till Degerfors, kanske till och med när han gick vidare i världen till Götebrog och Milan.

Alltså är vi tillbaka vid att vi vill känna att det "kunde ha varit vi". Om en kille kan bli upptäckt i division fyra, ta steget till tvåan och sedan nästan direkt till Allsvenskan, så lever drömmen. För Hova kommer drömmen nog alltid att vara att hitta den där talangen som kan gå i A.As fotspår. För oss degerforsare kan drömmen vara att gå upp i Allsvenskan igen. Kanske kan vi vinna cupen något år och få spela UEFA-cupen en gång till. Och detta samtidigt som vi fortfarande känner killarna i laget. Eller åtminstone hans morsa eller flickvän för att hon satt bredvid mig hor frisören förra veckan. Vi blir på detta sätt mer än bara passiva åskådare - vi blir nästan en i laget. För vi kunde ju ha varit med...

Om fotboll blir för stor, för industriell så är det inte så skoj längre. Om det närmaste vi kan komma Oliver Khan är att se hans feta BMW så är det inte lika spännande, i alla fall inte efter att man firat födelsedag mer än 15 gånger. Kanske är vi rädda för att förändringen av samhället, och därmed fotbollen, ska ta ifrån oss drömmen. Drömmen om att allt är möjligt, till och med att litet sketlag från östra Värmland kan spela UEFA-cupen mot självaste Parma. Vi älskar det när en lirare självmant kommer upp i klacken och sjunger med. Vi älskar det när alla grabbarna kommer fram och tackar för stödet efter matchen (jag hade också gärna varit med i Boden förresten!) Och vi vet att detta inte kommer hända i Juventus/Chelsea/Bayern M och allt vad de heter. Det kan dock fortfarande hända i Degerfors. Och det är det som är så skönt med att vara Degerforssupporter. Dessutom försöker vi nog intala oss att våra spelare har lite mer lagkänsla än de hopköpta i Turin/London/manchester eller Göteborg. Och inte minst att det är vår förtjänst. För att vi bryr oss.

Innan det blir alltför svårt att förstå vad jag vill säga, så försöker jag summera:
Vi önskar oss en tillhörighet. En känsla av att vi kunde ha varit med, men eftersom vi är skadade så står vi på läktaren idag och sjunger istället. Vi önskar oss att idolerna skall vara nära, sådär så att man känner dem. Att vi kan fira det nya kontraktet tillsammans med dem på Bosna. Och att de har så mycket klubbkänsla att de förlänger kontraktet i förtid, blir kvar ett år längre och tar oss till UEFA-cupen. Där vi ju tjänar så mycket pengar så att vi kan behålla dem ännu längre och gå till Champions League och tjäna ännu mer pengar.

Dessa förhoppningar bär vi med oss, jag är säker på det. Vari dilemmat ligger, skall jag ta och skriva ett par rader om i morgon, hoppas att ni kommer tillbaka och läser dem!

Den tredje träningsmatchen för säsongen står för dörren, som det brukar heta. Denna gång matchas det, som bekant, mot de där svartvita från andra sidan landskapsgränsen.

Skälvklart är det alltid lite extra "hetsigt" med ett derby, men jag ställer mig ändå frågan om huruvida det är speciellt smart med dessa många matcher. Vi började träningsmatchandet före något annat SE-lag (undantaget Jönköping S, naturligtvis) och matchar nu i princip varje helg. Varje gång säger dock vi bloggare, lagledningen och spelarna att resultaten inte är viktiga, att man ännu ju inte hunnit öva på ditten och inte på datten heller för resten och så vidare och så vidare.

Samtidigt meddelar officiella hemsidan att truppen nu går in nästa träningsfas där den riktigt tunga mängdträningen står på tur.

Och det är då jag frågar mig vad alla dessa matcher verkligen är tänkta att ge. Små små svar om spelvändingar och 20 minuter Henke Berger på högerbacksplatsen? Är det då rätt och riktigt att spela? Helgar ändamålen medlen, även om vi alla vet att svaren inte är de "rätta" pga den - ännu - massivt saknade träningen? Missförstå mig rätt, jag tycker att det är skojigt att se hur det går, jag antar att det lättar upp stämningen i truppen att ha små morötter när träningen känns tung, men jag ifrågasätter trots detta mängden matcher.

Vad menar ni andra? Är det rätt eller fel med så många matcher?

Eftersom jag får så urbota få kommentarer på det jag skriver, så försöker jag göra det enklare för er. Från och med omedelbart så måste ni inte skriva "qwerty" eller dylikt när ni kommenterar. Om spammandet verkligen skulle bli ett problem så får jag kanske ändra detta igen, men går det så går det.

Så skriv gärna något nu!

Simon och hans skitiga bulle önskar sig att Degerfors erkänns som Sveriges Livorno. Detta med anledning av artikeln i senaste Offside. Jag har en annorlunda åsikt:

Som alla kan läsa har "ultra-eriet" urartat i slagsmål och bråk så ofta att de flesta av "fansen" inte längre får gå på matcherna. Dessutom - och detta är viktigt - har många vanliga åskådare/fans slutat gå på matcherna för att det blivit för mycket kommunistkultur på ståplats.

Hur någon kan tycka att det vore "mysigt" att förknippas med en fankultur där Stalin och hans hemliga polis förhärligas övergår helt och hållet mitt förstånd! Jag vill inte på något vis ens komma i närheten av att påstå att Lazios/Di Canios hyllningar till fascismen/nazismen skulle vara bättre, men det kan inte glömmas i sammanhanget vem Stalin var. Vi snackar diktator här. First fucking class in the crazy league. Stalin har i princip bara en diktator före sig på listan om vem som dödade flest. Ingen skulle komma på iden att hylla Hitlers eller Idi Amins hemliga polis från någon fotbollsläktare någonstans i världen. Därför vill jag inte att Degerfors skall komma att förknippas med Livorno. Och jag kommer definitivt inte att mysa den dagen det skulle råka hända.

Med detta sagt och skrivet: Simon. Jag har största respekt för dig som Degerforssupporter, och utgår från att du inte riktigt tänkt igenom vad du skrev. Jag hoppas att du inte blir upprörd över mina formuleringar, och om så är fallet att du meddelar mig detta.

Idag ligger Mats Drugge på ett operationsbord någonstans i Göteborg och skall förhoppningsvis därmed få ordning på sin axel. För allas vårt bästa önskar jag honom lycka till. Att det inte är något annat än en skandal att Degerfors verkar ha glömt att göra en läkarundersökning av axeln innan han skrev på är i sammanhanget oviktigt.

Eftersom alla människor har rätt att göra fel, men inte samma fel flera gånger så antar jag att vi inte skall behöva dras med liknande historier igen i alla fall.

Och om allt går väl så är Drugge tillbaka i mitten/slutet av mars och kan således till och med vara aktuell för startelvan riktigt tidigt på säsongen.

Tyvärr blev inte min kväll riktigt så perfekt som jag hoppats. Bayern M fick inte däng. Men, och nu får jag väl bevisa positivt tänkande igen, de tappade i alla fall poäng. 0-0 blev det mot Herta Berlin. Om resultaten går rätt väg i morgon så leder de "bara" ligan med 6 resp 7 poäng före tvåan och trean.

Ja jösses,

dottern inte bara sjuk, utan sjuk och med nya tandvärk (eller vad det nu heter när de nya ska ut) på en gång. Detta betydde naturligtvis att jag fick lov att sova bortemot 4 timmar inatt, mellan 12 och 2, samt mellan 4 och 6. Lyckades trots detta nästan komma försent (om jag ska vara helt ärlig så somnade jag ng in en kvart på golvet vid åttasnåret igen - vi möbelförsäljare börjar ju inte förräns 09.30). Därefter besked om att två kolleger är sjuka, sen försökte jag föra ett samtal med en kollega i Älmhult medans alltfler kunder samlades runt mig och såg ut som "hur kan man hjälpa honom", sen in i ett maratonmöte (det är ett som tar 4,2195 timmar) , sen snabbt ut i försäljningen igen, byggde om en aktivitetsyta och sen hetsa hem till flickvännen som skulle på träning. Det slutade med att vi möttes i trapphuset, där hon snabbt mumlade lite om Lina och vattkoppor. Jag har ingen aning vad det skulle betyda.

Kom in. Lina sov. På köksbordet låg nya offside. Därmed blir offside min motsvarighet till Idas kikärtsmos. Tänk att en sån dag kan sluta någorlunda lyckligt ändå. Om nu Bayern M förlorar mot Hertha så får Lina lov att skrika lite till i natt. Men bara lite...

Det är visst fem omgångar kvar av elitserien i håkky, meddelar SVT Text.

Och vem bryr sig?

På gästboken och på doktorns hemsida pågår en intensiv debatt om vem som är mest värd som Degerforssupporter. En "casual" har inget att säga till om, medans "ultras" inte skall förknippas med firmor och dessutom vore det ju fint om alla vore kommunister, alldeles oavsett hur mycket de går på fotboll.

Jag kan bara hålla med Doktorn, som tar konsekvenserna av diskussionen och går ur Vulkanerna (jag antar dock att han fortsätter att vara medlem i Degerfors IF).

Allvarligt talat grabbar: Kamma er och skaffa er ett jobb, som det hette för 15 år sedan. Det blir löjeväckande när åsikter skall räknas dubbelt bara för att någon var på alla matcher utom en i fjol. Själv var jag på två och är ganska nöjd med det. I detta fall håller jag helt med Anders E som skriver

"Jag bor i Uppsala och har därför inte möjlighet - varken ekonomiskt eller tidsmässigt - att gå på särskilt många matcher. Tyvärr. Men tar det bort min rättighet att kalla mig DIF-supporter? Nej, det gör det inte. Jag stöttar klubben utifrån mina egna förutsättningar och prioriteringar. Ni gör det utifrån era."

Och detta leder mig osökt in på nästa tema: Vänsterpolitiken. Detta av den anledning att jag gärna läser (läste) och höll med i Anders texter om Degerfors, men höll på att få¨hjärtsnörp när jag läste de om förtrycket i latinamerika. Detta av den enkla anledningen att vi har ett gemensamt favoritlag i fotboll, men uppenbarligen står milsvitt ifrån varandra när det handlar om politik. Detta betyder inte att jag inte vill ha något med Anders att göra, utan visar snarare på fotbollens förmåga att få mig/oss alla att bortse från - i sammanhanget - oviktiga detaljer som politisk orientering, hudfärg, kön eller religion. Det som förenar oss är kärleken till de 11 rödvita tröjorna som springer omkring på en gräsmatta. Jag kommer med största sannolikhet aldrig att diskutera politik med Anders, och om jag gör det så kommer det med 100%ig sannolikhet inte att inträffa på Stora Valla. Dit går jag för att se på fotboll.


Så. Nu hoppas jag att politiken och vem som får vara supporter och vem som inte är värdig kan lägga sig - de som vill diskutera det kan visst fortsätta att göra det på en blockerad gästbok hos URB - det är ju ofta så att det blir skojigare att bara diskutera med de som ändå tycker samma sak, så kan man ju garantera att man får rätt svar. För oss andra kan uppladdningen inför träningsmatchen mot ÖSK börja...

Mycket snälla saker skrivna av Mats Olsson om våran rödvita förening idag. Fast jag tycker, precis som alla andra, naturligtvis att Mille bara har ett hem i Sverige - och det ligger i Degerfors!

Skönt att kunna ta en säker seger mot Eskilstuna. Tror att grabbarna kan ha behövt lite medgång efter den relativt jobbiga inledningen på säsongen - skador och förlust mot J.Södra.

Intressant att se hur det jobbas på att hitta mittbacksparet - igår var Rodrigues förstavalet. Jag antar att Tony kommer att fortsätta leta runt efter de bästa två hela försäsongen. Är lite osäker på om det är rätt taktik dock. Vore det inte bättre att sätta ned foten och säga att Rodrigues och Larsson är förstavalet, och att Måsen kommer att få hoppa runt på lite olika platser under säsongen?

Läste på Måsen Flyger att Henke Berger spelade högerback igår, något som inte bekräftas av officiella hemsidan. Vilket är rätt? Jag har ju redan propagerat för Henke som högerback och mottar gärna en detaljerad rapport om hur det såg ut i går...

Ett positivt besked från Eirik dessutom. Killen verkar ha exakt så mycket spring i benen som det sagts och det är naturligtvis skönt. Skulle dessutom gärna vilja se ett test med honom på vänsterbacken bara för att veta vilka alternativ vi har om vi får mer skador.

För knappt en månad sedan skrev jag om ekonomin i föreningen och konstaterade att Degerfors IF har ett stort kapital i arenan. Degerfors äger nämligen Stora Valla. Mitt önskemål var att arenan skulle byggas om för att också den kunna få "elitlicensen".

Nu meddelar officiella hemsidan att upprustning av sittplats pågår, och olika rykten (?) på Vulkanforumet gör gällande att även löparbanorna skall bort och ersättas av läktare direkt bakom mål. Jag vet inte var pengarna kommer ifrån, men jag uppskattar detta tilltag oerhört. Om nu någon bara bygger ett tak över långsidans ståplats så har jag nämligen fått precis vad jag ville!

Bloggen har uppdaterats lite dåligt de senaste dagarna. Anledningen var det förestående storevenemanget i sommar.

Alla som känner mig och läser detta kan räkna med att brevbäraren kommer med en inbjudan en av de närmaste dagarna. Puuuhhh, så skönt det var att få de gjorda. Hade ingen aning om att det skulle vara så mycket arbete med att gifta sig. Och detta drygt ett halvår innan det går av stapeln. Men, så långt bröllopsplanerna tillåter så återkommer jag med nya betraktelser redan imorgon.