Håkky e ingen sport

Det är inte speciellt ofta som jag ser matcher med Degerfors. Det blir runt en match per år. Så med statistikens tyngd så var nog dagens match årets för min egen del.
Som blåvit göteborgare så är min garderob rätt begränsad vad det gäller rödvita plagg, så det blev att ta på sig den rödvita SC Freiburg-tröjan som Ola var hygglig nog att köpa och ta med sig norröver för ett tag sedan.
Kameran fanns med, så jag ger mig på att skriva en rapport om matchen som jag såg den, stödd av några bilder som jag tog.

Uppslutningen av rövita supportar var hyffsad både på ståplatsläktaren utan tak (på bilden) och den med tak.
Över lag så tycker jag matchen var ganska jämn om man ser över hela matchen. Dock var det rövita anfallsspelet lite långsamt i första halvlek och det spelades mot ett väl samlat försvar de gånger som man rörde sig uppåt i plan. Qviding var betydligt kvickare i sin anfallsspel och sökte gång efter annan att sätta bollen på yta bakom den rövita backlinjen. De kom även fram ett par gånger på den degerforska högerkanten där Berger hade fullt sjå att hänga på Qvidings Robert Karlsson.
Chansmässigt tycker jag första halvlek var ganska jämn, möjligtvis med en svag övervikt mot Qviding baserad på att de under fem minuter efter 30:e minuten hade ett obehagligt tryck mot Degerfors mål. Var ett tag säker på att ett mål snart skulle ramla in då. Pressen reddes ut och de rövita heroerna kom tillbaka och lyfte sig de sista 10 minuterna av den första halvleken.

Till den andra halvleken så byttes Rodrigues ut och Måsen kom in i hans ställe. Glädjande för en person som jag, som inte ser så många matcher med Degerfors, att få se två spelare i de rödvita färgerna som jag känner igen. För Måsens spel i den andra halvleken så tycker jag att han spelar med ett behagligt lugn. Han gör någon miss som leder till målchans och möjligtvis kunde han sett till att avvärja Qvidings reducering.
Men för att Qviding skulle kunna reducera så var Degerfors tvugna att ta ledningen med minst två mål. En förändring i attityd hade skett när den andra halvleken blåstes igång. Det rövita försvarsspelet var betydligt aggressivare över hela planen och nu vanns det boll högre upp i plan, vilket ledde till en förhöjning av kvalitén på chanserna som skapades.
I 60:e minuten så gav pressen utdelning då det efter uppspel på vänsterkanten där Kabous skarvade vidare bollen till en Lamöy som rusade upp med en väldig fart och slog ett inlägg som till slut hamnade i bortre delen av straffområdet. Där fick Tobias Solberg tag på bollen och tog sig snyggt förbi en fläkande Qvidingspelare och slog ganska enkelt in matchens första mål.

För att göra mål så behöver man skor som sitter ordentligt. Solberg vet naturligtvis detta och rättar till sina skor på bilden.
Efter 0-1-målet så sjunker DIF tilbaka lite väl mycket och låter Qvding komma upp och skapar chanser. En stunds oro förbyts sedan till jubel när Daniel Mendes med ett snyggt skott gör 0-2. Från lite ute till höger i straffområdet skjuter han ett lobbskott i målvaktens bortre gavel. Ett riktigt fint avslut.
Vid det här laget så borde det varit ganska lugnt fram till matchens slut. Men ett reduceringsmål som kommer från ett inlägg från Qvidings väsnterkant och där Sebastian Karlsson gör en Hedman, d v s hamnar på mellanhand och får se sig bli överspelad med en nick. Qviding hade några ytterligare chanser att även kvittera, bl a ett skott som gick tätt utanför stolpen.
Kanske borde rövitt avgjort på någon av de ganska fina chanser som gavs då Qviding lyfte upp spelet i försök att forcera in en kvittering. Nu lyckades de inte med detta och tre rödvita poäng bärgades på Torpavallen i E20:s brus.

Rövittklacken tackades av spelarna efter match, de höll igång bra genom matchen, och båda läger kan åka hem med glatt mod. Efter att själv ha fått åka hem i 5.5 timmar efter bortaförlust på ett skitmål i slutet av matchen så har jag viss beundran för folket som ens vågar sig på att åka på bortamatcher.

Jag tycker det spelades för lite på vänsterkanten och att Kabous försvann lite ur spelet. Jag gillar hans förstatouch och blick för spel och skulle gärna se honom i en mer central roll bakom två anfallare. Har dock sett för lite av honom för att veta om han håller för en central mittfältsroll eller hur det skulle funka med det övriga i laget.

Såg det som lite av en måste-match för DIF att vinna idag. Qviding är väntade att hamna långt ner i serien och enklaste sättet att hålla ett hälsosamt avstånd till lagen i botten av serien är att slå dem när man möter dem.

Hoppas på att få se Rövitt möta mitt Blåvitt i Allsvenskan här i Göteborg i framtiden.